Ursprungsland/hemland: Tyskland
Användningsområde: Sällskaps-, tjänste- och brukshund.
FCI-Klassifikation: Grupp 2, Sektion 1 med arbetsprov (Bruksmerit för certifikat)
Bakgrund/ändamål: Rottweiler räknas till de äldsta hundraserna. Dess ursprung går tillbaka till romartiden, då den användes som vakt- och boskapshund. Hundarna följde de romerska legionerna över Alperna som människans beskyddare och som boskapshund. I trakten av Rottweil sammanträffade dessa hundar med de inhemska hundarna och en uppblandning skedde. Rottweilerhundens huvuduppgift blev nu att driva och vakta kreaturshjordar och att försvara husbonden och dennes egendom. Rasen fick sitt namn efter den gamla tyska riksstaden Rottweil: Rottweiler Metzgerhund (Metzger = slaktare). Slaktarna födde upp denna hundtyp enbart utifrån deras bruksegenskaper och ändamålsenlighet. Härigenom utvecklades med tiden en utmärkt vakt- och boskapshund, som också kunde användas som draghund. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades också rottweilern. Det visadesig mycket snabbt att den var väl lämpad för polisarbete. 1910 godkändes rasen officiellt som polishund. Avelsarbetet inriktas på att få fram en kraftfull hund som är svart med rödbruna, klart avgränsade tecken och som trots det kraftiga helhetsintrycket ändå visar ädelhet och som särskilt väl lämpar sig som sällskaps-, tjänste-, räddnings- och brukshund.
Helhetsintryck: Rottweilern är en medelstor till stor, kraftigt byggd hund, varken klumpig eller lätt, inte högställd eller luftig. Den välproportionerliga, kompakta och kraftiga kroppen skall ge intryck av stor styrka, rörlighet och uthållighet.
Viktiga måttförhållanden: Kroppslängden från bröstbensspetsen till sittbensknölen, skall överstiga mankhöjden med högst 15%.
Uppförande/karaktär: Rottweiler är till sin grundläggande natur vänlig och godmodig. Rasen är mycket tillgiven, följsam, lydig och arbetsvillig. Den ger ett rustikt intryck och dess uppträdande är självsäkert, nervfast och oförskräckt. Den reagerar med stor uppmärksamhet, och samtidigt lugnt, på omgivningen.
Huvud
Skallparti: Skallpartiet skall vara medellångt och tämligen brett mellan öronen. Pannan skall sedd från sidan vara måttligt välvd. Nackknölen skall vara väl utvecklad men inte starkt framträdande.
Stop: Stopet skall vara tämligen markerat. Pannfåran skall vara svagt utvecklad.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara väl utvecklad, snarare bred än rund med förhållandevis stora näsborrar. Den skall alltid ha svart pigment.
Nosparti: Nospartiet skall i förhållande till skallpartiet varken verka långsträckt eller kort. Förhållandet mellan nospartiets längd och skallpartiets längd skall vara ungefär som 1 till 1,5. Nosryggen skall vara rak, bred vid basen och måttligt avsmalnande.
Läppar: Läpparna skall vara svarta och strama med slutna mungipor. Tandköttet skall vara så mörkt som möjligt.
Käkar/Tänder: Käkarna skall vara kraftiga och breda. Bettet skall vara starkt och fulltaligt. Saxbett.
Kinder: Okbågarna skall vara markerade.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och mörkbruna. Ögonlockskanterna skall vara väl åtliggande.
Öron: Öronen skall vara medelstora, hängande och trekantiga. De skall sitta brett isär och vara högt ansatta. Öronen, som skall vara väl åtliggande, får skallen att verka bredare när de riktas framåt.
Hals: Halsen skall vara kraftig, måttligt lång, väl musklad och ha lätt välvd nacklinje. Den skall vara torr, utan dröglappar eller löst halsskinn.
Kropp
Rygg: Ryggen skall vara plan, stark och stram.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, kraftigt och djupt.
Kors: Korset skall vara brett, medellångt och lätt rundat, varken plant eller brant sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara rymlig, bred och djup (ca 50% av mankhöjden) med väl utvecklat förbröst och väl välvda revben.
Underlinje: Buklinjen skall inte vara uppdragen.
Svans: Svansen skall vara naturlig (okuperad) och kraftig. Den skall bäras vågrätt i rygglinjens förlängning; vid uppmärksamhet högre; i rörelse även lätt böjd och uppåtstående; i stillastående också hängande. Utsträckt skall svansen nå till hasleden eller något längre.
Extremiteter
Framställ: Frambenen skall sedda framifrån vara raka och inte trångt ställda. Underarmarna skall sedda från sidan vara raka. Skulderbladets lutning mot horisontallinjen skall vara ungefär 45 grader.
Skulderblad: Skuldran skall vara väl tillbakalagd.
Överarm: Överarmarna skall ligga väl an intill kroppen.
Underarm: Underarmarna skall vara välutvecklade och välmusklade.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara lätt fjädrande, starka och inte branta.
Framtassar: Framtassarna skall vara runda. Tårna skall vara tätt slutna och välvda. Trampdynorna skall vara hårda. Klorna skall vara korta, svarta och kraftiga
Bakställ: Bakbenen skall sedda bakifrån vara raka och inte trångt ställda. Då hunden står naturligt skall trubbiga vinklar bildas mellan lårbenet och höftbenet, mellan lårbenet och underbenet och mellan underbenet och mellanfoten.
Lår: Låren skall vara måttligt långa, breda och välmusklade.
Underben: Underbenen skall vara långa, seniga och kraftiga med välutvecklade muskler.
Has: Hasorna skall vara kraftfulla och välvinklade, inte raka.
Baktassar: Baktassarna skall vara något längre än framtassarna. Tårna skall vara starka, tätt slutna och välvda.
Rörelser: Rottweiler är en travare. Ryggen skall förbli fast och relativt stilla under rörelse. Rörelserna skall vara harmoniska, jämna, kraftfulla och fria med god steglängd
Hud: Huden på huvudet skall överallt vara stramt åtliggande. När hunden är mycket uppmärksam får lätta rynkor bildas i pannan.
Päls
Pälsstruktur: Rasen skall ha sk. dubbelpäls d.v.s den skall bestå av täckhår och underull. Täckhåret skall vara medellångt, grovt, tätt och stramt åtliggande. Underullen skall inte framträda genom täckhåren. På bakbenen skall pälsen vara något längre.
Färg: Färgen skall vara svart med väl avgränsade tecken i en mättad rödbrun nyans, på kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och under svansroten.
Storlek
Hanhund:
61-68 cm
61-62 cm liten
63-64 cm medelstor
65-66 cm stor = korrekt storlek
67-68 cm mycket stor
Tik:
56-63 cm
56-57 cm liten
58-59 cm medelstor
60-61 cm stor = korrekt storlek
62-63 cm mycket stor
Vikt
Hanhund: ca 50 kg
Tik: ca 42 kg
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande.
Helhet: lätta, luftiga och högställda hundar; tunn benstomme och svag muskulatur.
Huvud: huvud av jakthundstyp; smalt, lätt, för kort, långt, klumpigt eller överdrivet molossoidaktigt huvud; överdrivet brett skallparti; avsaknad av eller för lite stop, alltför brant stop; mycket djup pannfåra.
Nosparti: långt, spetsigt eller för kort nosparti (ett nosparti vars längd är mindre än 40 % av huvudets längd är för kort); kluven nos, konvex (ramsnos) eller konkav nosrygg, fallande nosrygg; ljus eller fläckig nostryffel.
Läppar: ej tättslutande, skära eller fläckiga läppar; öppna mungipor.
Käke: smal underkäke.
Bett: tångbett, molarer i underkäken som inte står i en rad.
Kinder: starkt framträdande kinder.
Öron: för lågt eller för högt ansatta, tunga, långa, slappa, bakåtvikta eller utstående och osymmetriskt burna öron.
Ögon: ljusa, djupt liggande, för framträdande eller runda ögon; lösa ögonkanter.
Hals: för lång, tunn eller dåligt musklad hals; dröglappar eller för löst halsskinn.
Allvarliga fel
Helhet: överdrivet molossoid och tung.
Hud: mycket rynkig hud på huvudet, kraftiga rynkor kring pannan, nospartiet och käkarna, starkt uttalat löst halsskinn.
Rörelser: långsamma rörelser i trav.
Diskvalificerande fel
Aggressiv eller extremt skygg. Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter.
Allmänt: tydligt omvänd könsprägel (tikprägel hos hanhund och tvärtom).
Uppförande/karaktär: hundar som är rädda, skygga, fega, argsinta, överdrivet misstänksamma eller nervösa.
Bett: överbett, underbett, korsbett; avsaknad av en incisiv, hörntand, premolar eller molar.
Ögon: entropion, ektropion, gula ögon, olikfärgade ögon.
Svans: kroksvans, svans som bärs upprullad över ryggen, svans som bärs kraftigt åt sidan från rygglinjen; medfödd stubbsvans.
Pälsstruktur: utpräglat långhårig och vågig päls.
Pälsfärg: Färg som avviker från den för rottweiler standardenliga färgen svart med rödbruna tantecken; vita fläckar.
Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen
Bakgrund/ändamål: Även om det finns många teorier om rasens egentliga ursprung kan det fastställas att rasen som den är känd i dag är utvecklad i USA. Namnet härrör från att rasen förknippades med de baskiska herdar som kom från Australien till USA under 1800-talet. Rasens popularitet steg stadigt efter andra världskriget genom det stora intresse för västernridning, som spred sig till allmänheten via rodeos, hästuppvisningar, filmer och TV-shower. Rasens medfödda mångsidighet och lättlärdhet har gjort den mycket användbar på amerikanska farmer och rancher. De amerikanska får- och boskapsuppfödarna fortsatte utvecklingen av rasen varvid man bevarade de egenskaper som ursprungligen vann deras beundran; dess mångsidighet, skarpa intelligens, utpräglade vallningsinstinkter och iögonfallande utseende. Även om variationen i rasen kan uppfattas som stir med tanke på färg och teckning är ett gemensamt drag för rasen dess overträffade tillgivenhet mot sin familj. Rasens många kännetecken har bidragit till dess fortsatta popularitet.
Helhetsintryck: Australian shepherd skall vara välbalanserad, något längre än hög, medelstor och medelkraftig med medelkraftig benstomme. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Rasen skall vara solitt byggd. Den kan ha kuperad eller naturlig svans. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Pälsen skall vara medellång och måttligt grov. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.
Viktiga måttförhållanden: Mätt från bröstbenet till bakdelen av låret och från manken till marken skall australian shepherd vara något längre än hög.
Uppförande/karaktär: Rasen är en intelligent arbetshund med utpräglade vall- och vaktinstinkter. Den skall vara en trogen kamrat och ha uthållighet att arbeta hela dagar. Rasen skall ha ett jämnt humör, vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad vid första mötet med obekanta.
Huvudet skall vara välskuret, kraftigt och torrt. Storleken ska stå i proportion till kroppen.
Skallpart: Sedda från sidan ska skallens och nospartiets plan vara parallella och av samma längd eller med något längre skalle.
Skalle: Skallen skall vara flat eller svagt välvd och nackknölen får vara svagt framträdande. Skallen skall vara lika bred som den är lång.
Stop: Stopet skall vara måttligt och tydligt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln och läpparna skall hos blue merle och svarta hundar ha svart pigment. Hos rödbrun merle och rödbruna hundar skall pigmentet på nostryffel och läppar vara leverbrunt. På de melerade hundarna är det tillåtet med små opigmenterade fläckar på nostryffeln. Dessa får dock inte lverstiga 25% av nostryffelns storlek på hundar över ett års ålder.
Nosparti: Nospartiet skall vara lika långt som, eller något kortare, än skallen. Det skall avsmalna något från basen mot nostryffeln. Nosspetsen skall vara avrundad.
Käkar/tänder: Saxbett, men även tångbett accepteras. Tänderna skall vara fulltaliga, starka och vita.
Ögon: Ögonfärgen kan vara brun, blå, bärnstensfärgad eller ha variationer eller kombinationer av dessa färger, även fläckar och marmorering tillåts. Ögonen skall vara mandelformade och varken utstående eller insjunkna. Blue merle och svarta hundar skall ha svarta ögonkanter. Rödbrun merle och rödbruna hundar skall ha leverbruna ögonkanter. Uttrycket skall vara uppmärksamt, intelligent och alert. Blicken skall vara intensiv men vänlig.
Öron: Öronen skall vara trekantiga, medelstora och måttligt tjocka. De skall vara högt ansatta på skallen. När hunden är uppmärksam bärs de vikta framåt eller efter skallens sidor, s k rosenöron.
Hals: Halsen skall vara kraftig och medellång med något välvd nacke. Den skall vara väl ansatt i skulderpartiet.
Överlinje: Ryggen skall vara plan och stark från manken till höftbensknölarna.
Kors: Korset skall vara måttligt sluttande.
Bröstkorg: Bröstkoren skall inte vara bred, men djup. Den djupaste punkten skall nå till armbågen. Revbenen skall vara väl välvda och långa, varken tunnformade eller platta.
Underlinje och buk: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen ska vara rak, naturligt lång eller kort. Den kuperade (i länder där svanskupering är tillåten) eller naturligt korta svansen får inte vara längre än 10 cm.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE
Framställ
Skulderblad: Skuldrorna skall vara långa, flata, väl tillbakalagda och ganska tätt ansatta vid manken.
Överarm: Överarmen skall vara un gefär lika lång som skulderbladet och närmast bilda en rät vinkel mot detsamma.
Underarm: Frambenen skall vara lodrätt ställda, raka och starka. De synes snarare ovala än runda.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara medellång och endast lätt vinklad. i Ursprungslandets standard anges att sporrar kan tas bort.
Framtassar: Framtassarna skall vara ovala, kompakta med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna skall vara tjocka och motståndskraftiga.
Bakställ
Helhet: Bakställets bredd skall vara lika med bredden i fronten. Vinkeln mellan bäckenben och lårben skall motsvara vinkeln mellan skuldra och överarm, dvs vara ungefär rätvinklig.
Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad.
Has/hasled: Haslederna skall vara måttligt vinklade.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta, lodrätt ställda, parallella sedda bakifrån och utan sporrar.
Baktassar: Baktassarna skall vara ovala, kompakta med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna skall vara tjocka och motståndskraftiga.
Rörelser: Rörelserna skall vara fria, jämna och smidiga. Rasen skall visa stor rörlighet och ha ett välbalanserat, vägvinnande steg. Benen skall röra sig rakt och parallellt, när farten ökar närmar sig tassarna kroppens mittlinje medan ryggen förblir fast och plan. Rasen skall vara mycket vig och kvickt kunna ändra riktning eller rörelsemönster.
Pälsstruktur: Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens kvantitet varierar med klimatet. Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall vara mer framträdande hos hanhundar än tikar. Pälsen skall vara kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt långa behäng.
Färg: Blue merle, svart, rödbrun merle, rödbrun; alla med eller utan vita tecken och/eller tan-tecken. De olika färgerna har ingen in bördes rangordning. Den opigmenterade hud, som ger vit krage, skall inte nå längre bak än till manken. Vitt får förekomma på halsen, som en del av eller som hel krage, som bläs, på nospartiets nedre del samt på bröst och ben. Det vita på huvudet skall inte dominera och ögonen skall omges av färg och pigment. Mätt från en horisontal linje vid armbågen får det vita från kroppens underdel nå högst 10 cm upp på buksidorna. Pälsfärgen hos merlefärgade hundar mörknar vanligtvis med tilltagande ålder.
Mankhöjd:
Önskvärd för hanhund 51-58 cm.
Önskvärd för tik 46-53 cm.
Hundens kvalitet är viktigare än ett exakt mankhöjdsmått.
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.
Allvarliga fel: Stånd- eller hängöron. Otypisk pälskvalitet.
Diskvalificerande fel: Aggressiv eller extremt skygg. Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras. Underbett. Överbett med mer än 3 mm (1/8 inch). I ett för övrigt korrekt bett skall de mellersta incisiver som inte möter i ett sax- eller tångbett inte bedömas som underbett. Tänder som brutits eller saknas på grund av olycksfall skall inte negativt påverka bedömningen. Vita fläckar i det färgade partiet mellan manke och svans samt på kroppens sidor från armbågarna till baksidan av bakbenen.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
IRISH COB RASBESKRIVNING
Enligt The Irish Cob Society
Generellt utseende
Färger : Alla färger tillåtna.
Den Irländska Coben (IC) är med sin unika gång, sin ymniga hårprakt och otaliga färgvarianter en vacker syn, när den är som bäst. IC’n är kompakt och kraftfull, fyllig både vad det gäller muskler och benstomme och duger bra som allroundhäst. Den Irländska Coben är väl balanserad och proportionerlig och står rakt och vinkelrätt och utgör en imponerande syn. IC betecknas som en medeltung till tunghäst.
Överlinje : Huvudet, som ska hållas stolt, bäres högt på en kraftfull, välvd, väl ansatt hals. Halsen skall fortsätta genom en bra manke och sluta där ryggen tar vid, detta skall vara särskilt framträdande hos hingstar.
Ryggen som skall vara kort och slutta mjukt uppåt mot ett välmusklat kors, (ryggraden och/eller höftbenen skall inte framträda). Kruppan är ganska hög och generös, med väl definierade korsmuskler. De övre delarna av lårmusklerna skall vara exceptionellt välmusklade, grova och fylliga. Vinkel från kruppan till svansen, skall slutta mjukt nedåt och skall inte vara överdriven. Detta öppnar för en hög, väl ansatt svans och bidrar till bra, väl rundade skinkor.
Temperament : IC skall vara foglig och samarbetsvillig och ha en vänlig inställning till människor och andra djur.
Mankhöjd : upp till 170 cm.
Huvud : skall vara rakt, ståtligt och väl proportionerat till resten av kroppen. Pannan skall vara bred och mulen, käkarna och kinderna kraftiga.
Mun : bettet skall vara korrekt.
Ögon : ögonen skall vara runda, stora, uttrycksfulla och inte sitta för tätt.
Öron : öronen skall vara välformade och väl ansatta.
Halsen : halsen skall vara kompakt, men inte för kort och skall vara väl musklad, speciellt hos hingstar.
Skuldrorna : skall vara fylliga, kraftfulla och välvinklade.
Manken : skall vara medelstor och inbäddad av muskler och fett.
Bringan : Skall vara kraftfull, väl musklad.
Ryggen : Skall vara kort, muskulös och slutta mjukt uppåt mot ett välmusklat kors.
Bakdel och bakben : bakdelen skall vara mycket fyllig, väl rundad, bred och kraftfull med ett väl musklat kors. Låren skall också vara fylliga, med långa lårmuskler, ha en harmonisk övergång till välvinklade kraftfulla haser.
Kroppen : skall vara kort och kompakt med rund bröstkorg.
Framben : skall vara kraftfulla och ej för korta, och överarmen skall vara välmusklad och av god proportionerlig längd
Knän och haser : skall vara väl utvecklade och generösa men väl proportionerade till resten av hästen.
Kotor och kotleder : skall vara kraftiga men inte för långa. Raka eller övervinklade kotleder är fel.
Hovarna : skall vara välformade, och väl proportionerade till övriga hästen.
Hovskägg : mycket hovskägg är karaktäristiskt och rastypiskt för IC. Detta är speciellt framträdande hos de grövre IC, men kan variera något hos de medeltunga IC samt hos stona. Benbehåringen/hovskägg skall som minst börja från baksidan av hasen eller karpus och falla ned för att tjockt täcka karleder och ballar. Benbehåring/hovskägg skall också falla ned över framdelen av hoven, minst från kronranden.
Man och svans : skall vara rikliga och av ansenlig längd.
Gången : skall vara felfri och fri från uppenbara, medfödda fel. I trav är en något överdrivet hög benaktion, som involverar skuldror och framben, eftersträvansvärt för att få fram den typiska IC-traven. Detta steg ger extra hållning och stil även åt de tyngre IC och därmed ett intryck av lätthet i rörelsen. Viss rörelsedifferens kan tillåtas men ska då vara liksidig och ej överdriven. Generellt skall gången hos IC vara rask och jämn, med bra, rak steglängd
Presentation : Vid bedömning av IC, bör man, svans och hovskägg inte klippas. Manen kan vara flätad, men det är önskvärt att låta man och svans hänga fritt och naturligt.